• Huvudsponsorer

Torsdag Tor 19 November Nov
Lördag Lör 21 November Nov
Söndag Sön 22 November Nov
Tisdag Tis 24 November Nov
Torsdag Tor 26 November Nov
Lördag Lör 28 November Nov
Tisdag Tis 1 December Dec

Möt Människan: Susanne Pettersson

28 oktober 2020 11:00
Möt Människan

För 30 år sedan föreslog Susanne Petterssons tennistränare att hon borde testa mental träning, men efter det var hon sur på honom i två månader. Till slut testade hon – och nu har Susanne Pettersson jobbat som mental rådgivare i nästan hela sitt vuxna liv. Möt Frölundas mentala tränare, som berättar om sin roll, hennes förutfattade bild av Roger Rönnberg samt hur hockeyspelares syn på mental träning har förändrats de senaste åren.


För ungefär ett år sedan fick Susanne Pettersson ett samtal från Frölundas huvudtränare Roger Rönnberg. Han frågade om de kunde ta ett förutsättningslöst samtal och Susanne Pettersson medger att hon var lite spänd inför mötet med den meriterande norrbottningen.

– Det är lätt att ha förutfattade meningar om Frölunda, eftersom det är Sveriges bästa förening, och även om Roger. Jag hade inte träffat honom, men han kan se lite farlig ut på tv, haha. Men en trevligare och ödmjukare människa är svår att hitta, säger Susanne Pettersson.

Hon beskriver det som att de fann varandra direkt på det där förutsättningslösa samtalet och sedan april i år har Susanne Pettersson, 52, som bor i Ulricehamn, arbetat som mental tränare i Göteborgsklubben.

– Det jag beundrar allra mest med Roger och övriga ledare är att de vill fortsätta utveckla en diamant som redan är bra. För vem har facit? säger hon.

Spelade tennis i USA

Susanne Pettersson har i hela sitt vuxna liv jobbat med mental träning och är en väldigt populär föreläsare och konsult. Men att det var just det här som skulle bli hennes yrkesval kan inte beskrivas som något annat än en tillfällighet och en ganska otippad sådan. Susanne Pettersson är före detta elittennisspelare och under fem år gick hon på college i USA. Där var det hennes tränare som öppnade upp hennes ögon för hur det mentala kunde påverka hennes prestationer på planen. Även om hon var långt ifrån lyrisk när hon först fick höra tränarens förslag.

– Den här tränaren, som såg ut som Mr Miyagi i Karate Kid, sa till mig: ”Susanne, du kan spela tennis och slå bollen, men det kan alla. Du behöver ”master your mind”. Jag tänkte att han var dum i huvudet, haha. På min tid var det ingen som pratade om mental träning, då trodde man det var något fel på personer som gjorde det, medan det nu är precis tvärtom, säger hon.

Hur lång tid tyckte du att han var dum i huvudet, innan du till slut insåg att han kanske hade rätt?

– I två månade var jag sur på honom. Sedan vände det. Han började jobba med mental träning med mig och det var så jag blev intresserad. Jag såg att det gjorde skillnad på mig, säger hon.

Jobbat som mental rådgivare i över 25 år

Efter en skada la hon den egna tenniskarriären åt sidan. I stället blev hon tennistränare, började plugga beteendevetenskap, därefter mental träning och nu har hon jobbat som mental rådgivare i över 25 år.

–  Jag jobbar både inom näringslivet, offentlig verksamhet och idrotten, men jag gör samma saker. Jag hjälper människor att bli hjältar. Jag är den som står bakom kulisserna och hjälper andra till framgång, fokuset ligger sällan på mig och det är så det ska vara. Men nu blev det en intervju om mig vilket är ovanligt.

Hur tycker det är att få kliva fram lite ur kulisserna?

– Det är roligt, fast ovant då jag tycker att spelare och tränare bör få uppmärksamheten för sina fantastiska insatser. Mitt uppdrag är som sagt att bidra till andras framgång vilket är oerhört stimulerande, säger hon.

Så hur ser hennes uppdrag ut i Frölunda? Hon beskriver det som tre delar:

– Individuellt jobbar jag med spelare, sedan teamet, och inte det hockeymässiga då utan lagkänslan, samt att vara ett bollplank till tränarna, säger hon.

Vad kan det vara tränarna vill bolla med dig?

– Var befinner sig teamet nu kan vara en fråga. Jag har tystnadsplikt gentemot spelarna men däremot kan jag säga att jag tror att det skulle vara bra att prata hur man hanterar misstag och press exempelvis. Även tränare kan känna press och ha behov av att prata ledarskap. Nu är det en kärntrupp av Frölundaspelare i truppen som har varit här ett tag, men samtidigt är det många unga killar från 18 till 23 år som är på väg upp och då diskuterar vi hur vi kan hjälpa dem. Det är jätteroligt. Jag älskar det, säger hon.

Frölunda är inte den första ishockeyklubben som Susanne jobbar i. Hon har tidigare jobbat sex år i Malmö Redhawks. Hon började när klubben fortfarande var i allsvenskan 2013 och var kvar till 2019. Anledningen till att hon hamnade i Redhawks var från första början att klubbens VD och sportchef Patrik Sylvegård frågade om hon kunde hålla en föreläsning – och det ville Susanne, som då hade två systersöner i laget, Calle och Rasmus Andersson, som numera spelar i Bern respektive Calgary Flames.

– Jag tyckte det lät jätteroligt, dels att få hjälpa Calle och Rasmus och dels hjälpa Malmö gå upp i SHL. När vi gick upp i SHL blev det en morot att bidra till att föreningen skulle etablera sig. Att vi gick till semifinal två år i rad var såklart jätteroligt, men därefter var känslan lite att uppdraget var slutfört. Många spelare som jag hade följt länge hade flyttat på sig och då blev det naturligt att vi avrundade samarbetet, men jag trivdes kanonbra under mina år i Malmö Redhawks, säger hon.

"Tidigare sa man att de mentalt svaga behövde rådgivning"

Susanne har alltså jobbat nära hockeylag i snart åtta år och hon upplever en stor skillnad på hur spelare och tränare ser på mental träning.

– Ja, gud, ja. Tidigare sa man att de mentalt svaga behövde rådgivning. I dag ser man det som en del av prestationsutvecklingen. Det har blivit en helt annan grej. Plus att tränarnas inställning har ändrats och det tror jag är en stor grej. Innan tyckte tränarna att de kunde skicka spelarna som inte höll ihop till rådgivare eller att tränarna själva kunde försöka prata mentalt med dem. I dag är tränarna specialister på spelsystem, teknik och taktik samt använder specialister inom övriga områden som bidrar för att helheten ska bli bra, säger hon.

Hur viktigt är det mentala i en sport som ishockey skulle du säga?

– När man kommer upp på elitnivå, oavsett idrott, kan alla spelsystem, teknik, fysik, kost och så vidare. Då är det viktigt att även få hjälp med tankarna och de mentala områdena. Det kan vara en avgörande faktor, men så kan egentligen alla ledare inom ett lag säga. Rent hypotetiskt: Frågar du en fystränare säger han: ”Det är min förtjänst att vi vann för att spelarna är så bra tränade”, sedan säger tränarna ”det är vår förtjänst för att spelsystemet är så bra”. En videoanalytiker kan säga att det är hans förtjänst för att han har gjort en bra taktisk plan. Jag kan säga att det är min förtjänst för att de är så bra mentalt och en sportchef kan säga att vi vinner för att han har rekryterat ett så bra lag. Hänger du med på mitt resonemang?, säger hon.

– Får man bitarna i pusslet att vara bra och samarbeta brukar det bli bra. Ena matchen hänger det på fysiken. Andra hänger det på det mentala. Jag vill inte framhäva mig själv, men jag tror att min pusselbit är några procent. Styrkan i Frölunda tycker jag är att alla jobbar professionellt tillsammans för att skapa och utveckla pusslet, säger Susanne Pettersson.

Hur har du utvecklats under de här snart åtta åren som du har jobbat nära hockeyn?

– Det är en bra fråga. Jag har utökat flexibiliteten mer. I dag skräddarsyr jag mycket mer än innan. Det är mycket mer individbaserat. Både en 18-åring som Lucas Raymond och en Joel Lundqvist vill fortfarande utvecklas, men de behöver olika saker och jag tycker att jag är bra på att anpassa mig beroende på var spelaren befinner sig i karriären, säger hon.

"Känns som jag kommer hem i Frölunda"

Susanne Pettersson höll på med en del olika sporter som ung, men även om det inte blev någon hockeysatsning har hockeyn alltid funnits med i hennes liv.

– Min tvillingbror spelade hockey och jag kommer från Tyringe och på min tid var det en hockeystad. Många Tyringekillar har spelat i Frölunda, som Stefan Larsson, Håkan Algotsson och Jerry Persson. Det känns som att jag kommer hem i Frölunda.

Hur är du själv på att åka skridskor?

– Jag har faktiskt frågat tränarna om jag får vara med någon gång, men de skrattar och tror att jag skämtar. Faktum är att jag spelade i Tyringes första damlag för hundra år sedan och en gång skulle vi möta herrlaget. De fick spela med en gymnastiksko och en skridsko samt klubban upp och ner. Ändå förlorade vi, skrattar Susanne Pettersson.

— Jag tycker att det är härligt att se hur även damhockeyn utvecklats under årens lopp, säger hon.

Vilken position tycker du att Roger ska sätta dig på om du får vara med en träning?

– I fotboll var jag back, men i hockey skulle jag vilja göra en massa mål. Det verkar kul, säger hon och brister ut i ännu ett skratt.