Möt människan: Linus Omark

21 september 2021 11:00
#intervju

En artist är tillbaka i svensk ishockey. Linus Omark slog igenom stort säsongen 2008/09 och bildade tillsammans med Johan Harju den så kallade ”Övertorneå connection”. Efter tolv säsonger utomlands har pucktrollaren nu vänt hem för att leda Luleå till guld.


”Superduon, The Övertorneå Connection eller kort och gott Linus Omark och Johan Harju.” Den textraden gick att läsa på Sportbladet den 4 mars 2009, inför SM-slutspelet där Frölunda valt Luleå som kvartsfinalmotståndare. Inför samma slutspel rankade tidningen Linus Omark och Johan Harju som det hetaste radarparet – före radarpar som Johan Davidsson och Jukka Voutilainen och Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac.

Den där kvartsfinalen slutade med förlust för Luleå med 4–1 i matcher, och det var – bortsett från ett elva matcher långt gästspel 2014 – senaste gången Linus Omark representerade Luleå. Efter säsongen stod det nämligen klart att han och Johan Harju skrivit på för Dynamo Moskva.

– Vi hade samma agent så det var knappast en slump att vi båda skrev på för samma klubb, berättar Linus när shl.se når honom för en pratstund strax innan den nya SHL-säsongen ska sätta igång.

– Tanken med att gå till Dynamo Moskva var att ta nästa steg och förbereda oss för att slå oss in i NHL. Det blev en väldigt rolig upplevelse som varken jag eller Johan ångrar.

Kulturkrock i Moskva

Precis som många andra svenska spelare som spelat i KHL fick Linus Omark sin beskärda del av kulturkrockar. I podcasten Släpp sargen har han berättat om hur han fick sin sign-on-bonus utbetald i kontanter i en portfölj som han, Johan Harju och Leo Komarov sedan fick transportera genom Moskva för insättning på banken. Dessutom fastnade han i tullen på en av Moskvas flygplatser och fick muta tulltjänstemannen med sex flaskor whisky.

– Haha, jo, man har sett en hel del konstigheter i Ryssland, framför allt den säsongen, bekräftar Linus när upplevelserna från Moskva kommer på tal.

– Moskva är en fantastisk stad men med hemsk trafik. Jag trivdes bättre i Ufa, lägger han till. Rent trivselmässigt framhåller han däremot en annan plats och klubb under utlandsåren.

– Ser man till helheten är det absolut året i Jokerit och Helsingfors som varit bäst. Där trivdes jag och familjen fantastiskt bra, det är en otroligt bra organisation och det var rolig hockey att spela.

Två karriärer som flätats ihop

Precis som i Luleå och Dynamo Moskva hette en av lagkompisarna i Jokerit Johan Harju – en faktor som också spelade in. Faktum är att historien om Linus Omark är svår att skriva utan att ständigt återkomma till just Johan Harju. Allt började i Övertorneå.

– Johan är ett år äldre än mig men jag spelade ofta med hans lag, så vi har spelat ihop sedan barnsben. Min pappa är faktiskt uppvuxen i huset bredvid det Johan är uppvuxen i, och så hade jag Johans pappa Åke som tränare. Han är en otroligt duktig ledare som har jättestor del i att vi tagit oss så långt, berättar Linus.

– Eftersom Johan är ett år äldre var han i princip genom hela uppväxten bättre än mig, så jag har haft nån att jaga. Att vi funkar så bra ihop tror jag beror på att vi har så tydliga roller. Jag håller i pucken och han är en fantastisk målskytt. När vi slog igenom i Luleå hade vi dessutom en perfekt tredjelänk i Mats Lavander, fortsätter Linus.

De två barndomskompisarnas gemensamma historia har faktiskt ett till – spektakulärt – kapitel. När det var dags för Linus Omark att göra NHL-debut för sitt Edmonton Oilers skedde det mot Johan Harjus Tampa Bay Lightnings.

– Egentligen är det helt otroligt, säger Linus när det kommer på tal, att två små pojkar från Övertorneå tar sig till NHL. Jag har kvar mitt game sheet från den matchen och där står mitt och Johans namn. Där och då tyckte man väl det var coolt men tänkte inte så mycket på det. Nu känns det mer ödesmättat. Det är i alla fall en otrolig bedrift av oss båda att ha tagit oss dit.

Orsakade rabalder i NHL-debuten

För Linus del blev matchen minnesvärd av flera anledningar. Att debutera i NHL, möta barndomskompisen – och spin-o-rama-straffen som orsakade rabalder. Det var i straffläggningen Omark fick möjlighet att slå en straff och han gjorde det genom att sätta full fart mot pucken, göra en 360 graderssnurr i mittcirkeln, fejka slagskott och sen sätta pucken längs isen. Det innebar seger och tre poäng – men också en kritikstorm från det kanadensiska etablissemanget.

– Jag hade tränat på den varianten innan och hade bestämt mig för att göra den när jag åkte ut på isen. Det var kul att den lyckades men det blev en massa snack om att det var respektlöst efteråt. Jag tror att NHL har förändrats sedan dess, nuförtiden gör alla kids såna grejer. Jag kanske var lite före min tid, spekulerar Linus. – Samtidigt upplevde jag ett tag att det blev så mycket fokus på just mina straffar, och jag gillade inte riktigt det. Det kändes som att jag utmålades som bara en straffskytt, fortsätter Linus.

Spelstil sprungen ur barndomen

Uppfinningsrikedomen har han haft nytta av såväl vid straffar – vem minns inte lobbstraffen i en landskamp mot Schweiz? – som i spelet i övrigt. Linus Omark har gjort det till lite av sitt signum att skydda pucken på alla möjliga och omöjliga sätt.

– Allt det där kommer från barndomen när jag lirade inlineshockey med polarna eller sköt straffar med mina brorsor, säger Linus. Att jag är stark på pucken beror på att jag tränat otroligt mycket på det ända sedan jag var liten. Jag ärvde ett par skridskor som var alldeles för stora och tvingades skaffa mig bra balans på grund av det. Sen har jag tittat mycket på Peter Forsberg men försökt sätta min touch på det. Så småningom hittade jag min stil och jag tycker att jag har kunnat använda mina styrkor på ett bra sätt under karriären.

Att Linus Omark nu vänder hem till Luleå och SHL är ett familjebeslut, men inte minst sedan den korta återkomsten 2014 vet Linus om vilka krav hemmafansen har på honom och vad som krävs mentalt för att prestera i klubben närmast hjärtat.

– Jag skulle aldrig skrivit på för Luleå om jag inte visste vad jag gav mig in på och var inställd på det. Hockey är inte kul hela tiden men nu är jag laddad och vill ge tillbaka till klubben i mitt hjärta. Jag vet hur mycket fansen och den här staden brinner för att vinna guld och det ska jag försöka bidra till att uppnå. Jag har kommit tillbaka för att Luleå Hockey ska få lyfta bucklan.