När SHL.se får tag i Johannes Salmonsson har han precis genomfört veckans första träning med laget och han är på väg hem.
– En vanlig dag i ekorrhjulet, konstaterar han.
Det där hjulet har snurrat några år, är det fortfarande lika kul?
– Ja, det är det. Absolut. Så klart påverkas det av hur det går för laget och i år har vi gått tyngre som lag. Så rent hockeymässigt har det här kanske inte varit den roligaste säsongen så här långt, säger han.
"Ingen koll på det"
Den här veckan är dock lite speciell för Oskarshamnsforwarden. I morgon gör han nämligen sin 600:e SHL-match (i grundserien) när hans IKO gästar Frölunda.
– Jag hade faktiskt ingen koll på det, men när du smsade om det var jag tvungen kolla upp det.
Vad tänker du om den siffran?
– Jag tänker: ”Fan att jag gjorde fyra år utomlands”, för annars hade jag varit uppe på ännu roligare siffror, säger Salmonsson, som har spelat en säsong i Schweiz (2009/10) samt tre i Tyskland (2015-2018).
Ångrar du dina år utomlands?
– Nej, det gör jag inte. Det var roliga år. Men samtidigt hade jag inte gjort åren där hade jag kanske varit uppe i närmare 800 matcher och det hade varit häftigt. Fast jag visste inte ens att det närmade sig 600 matcher så det är inget jag går runt och tänker på. Men första tanken när jag såg att det var nära 600 var att ”man skulle ha varit hemma de där fyra åren”.
Rickard Nilsson/Bildbyrån
Salmonsson under en match mot Malmö 2004.
Han minns inte sin första match i högstaligan, men han gjorde den för ungefär 20 år sedan. Inför säsongen 2003/04 bytte han nämligen Almtuna mot Djurgården och redan första säsongen i sin nya klubb noterades han för 25 matcher i dåvarande Elitserien.
– Från det att jag spelade med Almtuna till att jag debuterade i Djurgårdens a-lag gick det fort. Jag hade knappt bestämt mig om jag skulle satsa på hockey eller fotboll. Jag hade precis bestämt för att det fick bli hockey och helt plötsligt spelade jag i Djurgården. Jag hade tittat på killar som Micke Johansson, Nichlas Falk, Fredrik Bremberg och Kristofer Ottoson och hux flux tränade jag med dem. Vilket var häftigt, säger Salmonsson.
Hur var du som fotbollsspelare?
– Jag var ganska fin i fotbollen måste jag säga. En innermittfältare, en blandning av Stefan Schwarz och Luka Modric, haha.
Dominerar du i tvånudd (fotbollsuppvärmning) nu?
– Det blir inte mycket tvånudd för mig nuförtiden. Tidigare körde jag det, men kroppen har varit med om för mycket. Skaderisken är för hög när man kör tvånudd. Jag vill inte ta risken att halka på en isfläck och det knakar till i knäet. Jag håller mig till en ordentlig uppvärmning, men jag saknar tvånundd, säger Salmonsson, som har spelat sina 600 SHL-matcher i sju olika klubbar.
Spelat i flest SHL-klubbar genom tiderna
Utöver Djurgården har han i tur och ordning representerat Brynäs, Rögle, AIK, Linköping, Timrå och Oskarshamn. Därmed är han den spelare som har representerat flest olika SHL-klubbar. Att det har blivit många flyttar är inte något han ångrar,
– Jag har trivts sjukt bra var jag än har varit under de här åren. Att träffa så många nya människor har varit kul och jag har fått se nya städer. Jag har aldrig varit på en plats där jag inte vill vara, Salmonsson.
– Jag tror att i alla lag jag har spelat i finns det nog storys dom mig, haha. Jag har kanske lämnat ett avtryck, inte så mycket på isen, men i alla fall utanför, säger Salmonsson och skrattar igen
Vilket är ditt bästa minne från åren i SHL?
– Semifinalerna med AIK (2011 och 2012) är fina minnen. Trycket på Hovet var sjukt. Jag vet inte om det räknas till ett SHL-minne, men när vi gick upp med Rögle är också ett starkt minne. Sedan var det häftigt att spela första slutspelet med Oskarshamn, där vi slog Leksand och sedan gav Rögle en härlig batalj i kvartsfinalen för två år sedan. I Linköping vann vi några kvartsfinaler mot HV71, men tyvärr stötte vi på Skellefteå i tre raka semifinaler – och Skellefteå var så otroligt bra då. De är bra nu, men på den tiden kändes det som att de hade fyra stycken förstakedjor.
Björn Tilly/Bildbyrån
Salmonsson jublar efter ett AIK-mål i kvartsfinalserien mot HV71.
En annan speciell säsong var 2004/05, Salmonssons andra i Djurgården, för då det var det NHL-lockout.
– För min utveckling var lockouten inte så bra. Under försäsongen spelade jag med Daniel Rudslätt och Mickel Johansson och tanken var att jag skulle få spela där från start. Sedan ramlade de in en efter en: Nisse Ekman och Marcus Nilson i sin prime, Mariusz Czerkawski, Espen Knutsen, Daniel Tjärnqvist, Dan Boyle och så vidare. För mig blev det blev svårt att ta plats i laget, men det var lärorikt och kul att se. Det var en annan kultur. José Theodore och Boyle kom till Sverige och de tyckte att det var ganska kul med Stockholms nattliv. Jag var inte sen att haka på. Jag tog rygg på dem och visste att det inte skulle bli en dyr kväll för mig. De var givmilda, men jag hade kanske behövt vara hemma och träna lie extra istället för att vara ute på stan med NHL-killarna. De var inte så smart, säger Salmonsson.
"Är på ruinens brant"
Hans kontakt med Oskarshamn går ut efter säsongen, och frågan är det här blir hans sista säsong i karriären?
– Jag är på ruinens brant. Jag ser absolut slutet på min karriär. Jag kommer inte att bli en Jaromir Jagr. Vi får se. Antingen tar det slut efter i år eller max ett år. Just nu fokuserar jag bara på att försöka rädda kontraktet med Oskarshamn. Sedan får vi se vad se vad det blir, om det blir att spela kvar här eller hoppa på någon annan tjänst, kanske inom hockeyn.
Skräms du av tanken kring vad du ska göra efter karriären?
– Nej, det är nog mer att jag kommer att sakna det. Det här är det enda livet jag vet. Man har rutiner på allt, men jag är snarare förväntansfull över att starta ett nytt kapitel den dag jag slutar. Min känsla är att jag kommer att fortsätta med hockeyn eftersom det är det jag brinner för och det är här jag har min erfarenhet.
Salomonssons drömfemma – med spelare han har spelat tillsammans med under karriären
Målvakt: Viktor Fasth, AIK.
”De två åren Fasth var i AIK var han grym. Han gick till NHL efter det och gjorde det bra där. Han var var sjukt tävlingsinriktad. När man gjorde mål på honom och jublade lite framför honom visste man att han skulle åka och jaga en. Vilket jag gjorde ganska ofta. Målvaktsplatsen är nog mitt enklaste val. Fasth var så sjukt bra och särskilt med tanke på hans story. Att han spelade division ett fyra år tidigare och typ var 29 år när han kom till AIK.”
Backar: Magnus Johansson, Linköping, Kenny Jönsson, Rögle.
”Det känns fusk att ta med Dan Boyle och de andra NHL-killarna. Det känns lite dopat att ta ut dem. Jag funderar lite på Magnus Johansson. Han kanske hade passerat sin topp när jag spelade med honom i LHC, men han var sjukt bra mitt första år där. ”Mange” får ena backplatsen. Den andra backplatsen får Kenny Jönsson. Det går inte att inte ta med honom. Jag funderar på Dick Tärnström, men Kenny var snäppet vassare. Han dikterade verkligen tempot. När han var på isen spelade vi i hans tempo. Han var inte den snabbaste, inte den som sköt hårdast eller hade bäst teknik, men ändå var han överlägsen."
Forwards: Anton Wedin, Timrå, Mattias Sjögren, Rögle/Linköping, Patrik Karlkvist, Oskarshamn.
”Den första jag vill ha med är Anton Wedin från mitt år i Timrå (2018/19). Då var han överlägset bäst i ligan enligt mig. Han slog igenom då, var skadefri, körde på och jag har nog aldrig sett någon dominera isen som han gjorde även fast vi var ett bottenlag med Timrå. Han är en sjukt duktig hockeyspelare. Jag slänger in Mattias Sjögren, som var sjukt bra när han centrade (Pär) Arlbrandt och (Simon) Hjalmarsson, i hård konkurrens med Suomela. Sjögren var ett djur i LHC, och fick Daniel Rahimi att framstå som en bebis när de möttes i närkamperna. Karlkvist får den tredje forwardsplatsen. Att se honom på nära håll de senaste åren har varit imponerande."
Mer Johannes Salmonsson? När han blev den förste spelaren att spela i sju olika SHL-klubbar gjordes den här intervju med honom i artikelserien SHL-rekordet.
Här är några andra spelare som har nått mäktiga milstolpar den här säsongen. Klicka på namnen för att läsa en intervju med spelaren i fråga.
